sommarnostalgi
Igår var dagen D.
Alla singlas skräck.
Alla förälskade människors högtid.
14 feb, dagen man ska visa sin kärlek till den/dom man älskar.
Det gjorde jag också.. Jag drack öl med två av mina tre fjärilar, Malin och Cicci.
Även fast vi inte ses så ofta så känns det som vi aldrig varigt ifrån varandra när vi väl ses.
Det är sann kärlek.
Idag rotade jag genom Malins byrå och hittade en bunt kort från sommar 04.
Våran sommar, då fjärilarna flög hög(t). Jag hittade en bild på mig som jag inte minns.
Jag såg gammal ut fast jag inte var med än 17. Jag satt och undrade vad jag tänkte på.
Trotts att det inte är mer en snart tre år sen så känns det som jag blivigt gammal.
För att citera |ingenting| - ”även om jag är lyckligare nu, så längtar jag alltid tillbaka endå”
Mina tankar går ofta tillbaka till den sommaren.. Kanske oftare än vad som är bra.
Jag tror att det var den sommaren jag tog dom första stegen till att bli den jag är idag.
Men allt det goda har ett slut. Jag visste att sommaren skulle över gå till höst, men
Vad jag inte visste var hur jobbigt de skulle bli. Jag visste inte hur svårt det skulle bli att släppa det man älskade mest. Hur går man vidare? Det var den stora frågan.
Hur ersätter man en saknad pusselbit? Man försöker tälja till andra men inser snart att dom aldrig kommer passa in.
Men dom säger att det som inte dödar det härdar.
Vilket jag upptäckt är sant.
"Jag far hellre framåt mot min vilja, än jag vänder.."
vissa verkar klara av hur mycket motgångar som hellst medan andra viker sig för minsta lilla.
Mycket bitterhet kommer med vintern.
jag skulle verkligen behöva lite vår nu.