High Drama
Jag tror inte att jag har insett hur gammal jag egentligen är.
Idag satt jag på tåget på väg hem och såg en kille i snart rufsigt hår och lite kajal.
Satt och spanade lite innan det gick upp för mig att han måste vara typ 17. >.<
Genast kände jag mig som en gammal pedofil som satt och spanade in småpojkar.
Men i mitt huvud så är jag fortfarande 16-17 år. När det förra helgen kom fram en kille som stötte lite på mig, det var väl smickrande tills han berättade att kan var 31.
Jag bad honom gissa min ålder och han sa 24-25. Jag trodde jag skulle svimma.
Ser jag så gammal ut? I mina ögon så ser jag ut som 17 och är oskuld okysst.
Våren försvann i helgen.
Och i och med det försvann även lusten att kämpa.
Jag har haft två panikångestattacker på tre dar.
Det är mer än jag hade på hela förra året.
Jag vet inte vad det beror på,
jag har mina misstankar men inget jag direkt kan sätta fingret på.
Dom säger att våren återkommer till helgen. Jag tror inte jag har hoppats på
någonting så intensivt på länge.
Jag känner mig rastlös. Det är någonting som river och sliter i mig.
Det känns lite som jag längtar efter någonting.. men jag vet inte vad.
Jag jag står och stampar men kommer ingen vart.
"the more I think the less I know"
the sunlight hits the ground again,
I do my best to walk but then again
I crash, I fall
I lose it all.
vår 07
Solen är tillbaka.
Det har funnits dagar då jag trott att den var borta för alltid.
Den här vintern har varigt ovanligt kort.. men den harkänns som en evighet.
Läste att vi hade haft snö 49 dagar i sthlm.. endå känns det inte som jag har gjort annat än att pulsa fram dom senaste månaderna.
Men nu är våren här och sommaren på väg.
Jag satt och väntade på bussen i morse och kände hur det hettade om kinderna och
Lyssnade på Laakso. Jag tänkte att nu kommer jag kanske börja räcka till.
Som det ser ut nu så gör jag allt jag kan för att hinna med allt.
Så mycket att göra och så lite tid.
Skolan går ovanligt bra just nu, vilket jag gläds åt.
Men jag hinner inte ens dricka hälften så mycket öl som jag skulle vilja, jag hinner inte träffa
En tredjedel av mina vänner på de ynka två dagar som helgen har att erbjuda.
Jag är konstant stressad och har sömnsvårigheter. Samtidigt som jag ska gå ner i vikt (7kg nu! Ja man måste få skryta lite) jag borde träna, umgås mer med familjen och skaffa ett extrajobb.
Samtidigt ska man hålla god min och inte klaga.. För ingen tycker om folk som klagar.
Oftast så är jag glad, social och försöker iaf göra det bästa av situationen vad gäller mitt utseende. men vissa dagar så känner jag mig bitter över att livet inte är mer än vad det är, helt socialt handikappad och lika attraktiv som en illaluktande gammal disktrasa. Dom dagarna vill jag bara gå och gräva ner mig och vakna upp någon annanstans.
Men nu är våren här.
Bitterheten tynar sakta bort i takt med snön i vägkanten.
Och den illa luktande disktrasan kan nog bli en bukett plastiga blommor en vacker dag.