Swingit baby

känns som en evighet.

Läste att vi hade haft snö 49 dagar i sthlm.. endå  känns det inte som jag har gjort annat än att pulsa fram dom senaste månaderna.

Men nu är våren här och sommaren på väg.

Jag satt och väntade på bussen i morse och kände hur det hettade om kinderna och

Lyssnade på Laakso. Jag tänkte att nu kommer jag kanske börja räcka till.

Som det ser ut nu så gör jag allt jag kan för att hinna med allt.

Så mycket att göra och så lite tid.


Skolan går ovanligt bra just nu, vilket jag gläds åt.

Men jag hinner inte ens dricka hälften så mycket öl som jag skulle vilja, jag hinner inte träffa

En tredjedel av mina vänner på de ynka två dagar som helgen har att erbjuda.

Jag är konstant stressad och har sömnsvårigheter. Samtidigt som jag ska gå ner i vikt (7kg nu! Ja man måste få skryta lite) jag borde träna, umgås mer med familjen och skaffa ett extrajobb.

Samtidigt ska man hålla god min och inte klaga.. För ingen tycker om folk som klagar.

Oftast så är jag glad, social och försöker iaf göra det bästa av situationen vad gäller mitt utseende. men vissa dagar så känner jag mig bitter över att livet inte är mer än vad det är, helt socialt handikappad och lika attraktiv som en illaluktande gammal disktrasa. Dom dagarna vill jag bara gå och gräva ner mig och vakna upp någon annanstans.